Maud Granholm lyfter fram fyra böcker från 2022

Jag vill lyfta några av de böcker jag läst och recenserat under 2022. Fyra helt olika böcker. De utspelar sig på olika tidsplan, handlar om olika saker och sker i skilda delar av landet, men alla berör mig på ett speciellt sätt. Smärta, lojalitet, kärlek och medmänsklighet står i fokus och alla fyra böckerna är värda att läsas och att minnas.

Strax före julen 2016 sker ett dubbelmord i Hälsingland. En ung man knivhugger två personer i byn Råbo som ligger mellan Ilsbo och Hudiksvall. Ett av mordoffren är Carina Westners mamma och där börjar berättelsen Mordet på min mamma – när ondskan tar sig in, skildrad utifrån hennes och familjens perspektiv. Här finns många målande beskrivningar som förtydligar och förmedlar en känsla som ger mig som läsare en förnimmelse av inkännande i saknaden av en älskad anhörig. Beskrivningen av en nässelfjäril som kommer flygande en vacker sommardag och sätter sig på en kaffekopp blir till en hälsning fylld av kärlek som berör mig till tårar.

”Jag skulle äga miljoner om tårar vore guld” sjöng Agneta Fältskog på 70-talet, men hur många tårar kan en människa egentligen producera? frågar sig Carina Westner i boken om sin mamma.

Min recension av Mordet på min mamma – när ondskan tar sig in.

Fredrik Blomqvist släppte sin första skönlitterära bok Lust och fägring i juni månad och jag satt några sommardagar vid havet och njöt av hans berättelse. Boken handling tog mig med på en segeltur till Gotland, ett misslyckat midsommarfirande och en mycket blöt kräftskiva. Boken är skriven med ett vackert, lågmält språk blandat med glimtar av en eftertänksam humor.

Min recension av Lust och fägring 

I boken Där vassen viker av Linda Edgarsson är det sent 1800-tal och författaren ger oss fina miljöbeskrivningar och en trovärdig gestaltning av torparlivets arbete, orättvisor och nöd. Här finns det onda, spriten, kvinnoförtrycket, lögnerna och sveken, men vi möter också godheten med kärlek, vänskap, passion och medmänsklighet. En känslosam bok om hur huvudkaraktären Hildas liv formas utifrån dåtidens moral och omgivningen krav.

Min recension av Där vassen viker

Dekahebdom – eller fredagsbagateller i Missenträsk av Eva Ullerud har en ramberättelse där coronapandemin står i fokus. Den manar till reflektion, öppnar upp för många tankar kring de invävda berättelserna om vår utsatthet i samhället, våra beteenden vid en pandemi, myndigheternas agerande och inte minst, vad ger ringarna på vattnet till framtiden. Vi får här följa en grupp äldre journalister och författare som på eget initiativ isolerar sig i Sara Lidmangården i Missenträsk. Lite dumdristigt kanske, men vilken initiativförmåga det ändå visar när de trotsar hälsomyndigheterna rekommendationer. Ett tidsdokument till en kommande generation.

Min recension av Dekahebdom – eller fredagsbagateller i Missenträsk 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *