Oktoberregnet öser ner när Iris Bure oväntat blir kallad till bouppteckning i Linköping efter sin mellanstadielärare. Den riktiga överraskningen kommer dock först när det visar sig att Iris och fyra gamla klasskamrater från grundskolan får ärva ett stort hus beläget i eklandskapet söder om stan. Men med arvet kommer en utmaning: att tillbringa fyra dygn tillsammans i huset. Snart dras de fem arvingarna in i ett olöst mysterium som inte verkar ha några gränser. Saker dyker upp och försvinner, gamla hemligheter avslöjas. Varför är just de utvalda? Vem kan man lita på? Och hur mycket vet vi egentligen om de människor som följde och präglade oss under en så stor del av uppväxten?
Med Ekarvet har Kerstin Bergman skapat ännu en klurig och personlig återvändardeckare. Den tredje boken om Iris Bure kombinerar ett originellt mysterium med en annorlunda klassåterträff, alltsammans kryddat med en rejäl dos krypande obehag, stämningsfulla miljöer och djupdykningar i det förflutna.
Kerstin Bergman
Kerstin Bergman arbetar med att skriva om andras deckare, hålla deckarföreläsningar och vara moderator på festivaler och mässor. Detta förenar hon med trädgårdsjobb i företaget CrimeGarden. Som deckarförfattare debuterade hon 2020 med Oskuld och oleander, som sedan följdes av Förgätmigej 2021. Kerstin är sedan länge bosatt i Lund, men Ekarvet, den tredje boken om Iris Bure, utspelar sig söder om Linköping där författaren själv växte upp.
Recension
Anders Kapp: ”Mystiskt arv i vackert eklandskap”
Nu har Kerstin Bergman kommit ut med sin tredje deckare med Iris Bure i huvudrollen och därmed också blivit allt säkrare i sin alldeles egna position på den omfångsrika kartan över samtida spänningslitteratur. För samtida är den naturligtvis, Ekarvet kom ut tidigare i denna vecka, även om hon som vanligt flirtar en hel del med genrens klassiker. Ett sätt att beskriva hennes särskilda position skulle kunna vara att påstå att hon sjunger långsamhetens lov; om man bara skulle välja ut det som verkligen händer i denna roman så skulle de närmare fyrahundra sidorna smälta samman till en rätt kort novell, det här är allt annat än någon händelsespäckad actionthriller. Här finns heller nästan inget våld alls, hon bygger spänning på andra sätt. Ekarvet är nog den mest lyckade titeln hittills; eklandskapet söder om Linköping, där vi nu befinner oss, är Nordens största och en viktig del av Iris Bures (och författarens) uppväxt, centralt för deras sociala arv liksom för flera av de andra karaktärer som befolkar berättelsen. När Iris nu återvänder dit (återvändarrollen är genomgående viktigt i författarskapet) är det också för ett arv i mer bokstavlig bemärkelse, ett oväntat och märkligt arv som finns i centrum för den nya bokens intrigidé. Jag kan inte påstå att idén är unik, jag har stött på några få liknande tidigare, men den är ovanlig, ovanligt bra och dessutom ovanligt bra genomförd.
Läs hela recensionen här.
