Det är Linneas konfirmationshelg. Folkdräkten är struken och placeringskorten utplacerade men hon kan inte sluta tänka på den avspisning hon inte vill ska komma.

Hanne föreställer sig brorsdotterns konfirmation som en triumf till hemvändarhelg – hon har inte varit hemma sedan hon var ”hon den tjocka”. Istället känner hon ett stigande raseri över att folk behandlar henne mycket bättre nu.

Bård, Linneas pappa, är den lyckade som alltid gjort rätt val. Men vem blir man när allt börjar gå fel?

Och farfar Nils vill bara väl. Vad händer när det inte är gott nog?

”Jag är inte sådan här egentligen” är en skarp och underhållande roman om bävan inför andras blickar men också om längtan efter att bli sedd. Och om risken att släppa en annan människa in på livet.

Marie Aubert

Marie Aubert, född 1979, har tidigare skrivit två böcker som båda fått ett strålande mottagande och många läsare. Hon debuterade 2016 med novellsamlingen Får jag följa med dig hem. 2019 kom den kritikerhyllade romanen Vuxna människor. Den nominerades till Bokhandlarpriset och mottog Ungdomens kritikerpris 2020. Jag är inte sådan här egentligen är hennes tredje och mycket efterlängtade bok.

Recension

Caroline läser och utbrister: ”Jag är, jag är, jag är. Uppriktigt fast. Uppslukad. Upprymd. Allt på en och samma gång.”

Nå? Låt mig presentera er för en Linnea och ta er till en stundande konfirmation aka hemvändarhelg. Här råkar vi också på en Hanne som försöker manövrera gapet som uppstått mellan den hon var och den hon blivit, pappa Bård som fram till nu tagit livet med en klackspark och farfar Nils som aldrig gjort en fluga förnär.

Längtor möter fasor och livets yta når både botten-botten och euforistinna toppar. Generationskrockar dukas till bordet med såväl svek som sorg och ilska puttrar varsamt i grytan som så småningom bjuder läsaren på familjär kollaps. är en läsning som gräver i tankekluster, greppar allt som svärmar i etern och får både tankar och känslor att vilja fladdra och fly.

Det är tonsäkert, tilltalande och totalt Aubert:skt. Det allvarsamma nyanseras av humor, hopp och himla fin berättarbalans. Helt klart en roman att fylla karamellskålen med i vår!

Mina känslor får hjärtat att spricka. Berättelsen kränger fram och tillbaka i mig. Ett aj blir ett oj som övergår till såväl aha och hahoj. Om det går att sluta läsa? Svar: nej, nej och åter nej.

Aubert ser mig både som en läsare och människa, skriver sig fram till ett tomrum i mig och möter mig där jag står. Därför tillåts jag känna, därför uppstår plats att vara. Och resultatet, ja det är Aubert:skt på ett föredömligt vis.

Boken sträcker sig hand bakåt och till samtiden. Till ett jag och till ett du. Och kanske längre ändå, för jag tror minsann att den snuddar mitt läsarhjärta.

En laddad tystnad uppstår. Och någonstans mellan raderna klamrar jag mig kvar på helspänn och med klapprande hjärta.

Jag är inte sådan här egentligen är inte bara en vass och varm roman – det är en lågmäld och lockande smällkaramell av vår tid. En bok som ropar högt och rör om djup. Som söker och ser. Och som på ett underhållande sätt skärskådar törsten efter bekräftelse, rädslan rotad inuti och modet som kommer från att stirra sina farhågor i vitögat.

Caroline Nilsson
@carolinesbokhylla