Lilian och Julia – mor och dotter, två kvinnoliv på olika villkor. När Lilian hittas död vid köksbordet måste Julia återvända till det sömniga villaområdet i staden hon lämnat bakom sig och glänta på dörren till det förflutna. Men en dörr kan vara svår att öppna, inte minst om den gömmer hundratals flaskor. Medan huset rensas på minnen, återförenas Julia med sina systrar: Marie i familjeidyllen, Josefin på gruppboendet. En roman som spänner över ett halvt sekel om ensamhet, klassresor, och vad som förs vidare över generationer. Om att till varje pris upprätthålla fasaden. Utanpåverket.
”Alltid ett hekto kosmetika, Lilian som målade på och målade på, lager på lager med pudrets utslätande effekt. Julia med sina läppstift – en kulör per humör. Fasaden som abrupt slutade vid haklinjen, som en smutsrand genom deras släkthistoria.”
Författaren
Kristin Nord, född 1977, arbetar som verksamhetsutvecklare i Malmö och har en bakgrund som journalist. Utanpåverket är hennes skönlitterära debutroman.
Recensioner
På bokomslaget ser vi kraftiga röda ränder från läppstift. Illustratören har fångat en del av författaren Kristin Nords idéer bakom titeln och innehållet i romanen Utanpåverket. Det handlar om att sminka sig, så att de man möter inte ser vad som händer inombords eller i en hel familj.
Romanen är en slags generationsroman, där kvinnan Lilian hamnar i fokus. Hon är mamma till Julia, mer lik dagens kvinnor och journalist till yrket. Något driver Julia att undersöka sitt förflutna. Inte minst är det moderns död som påkallar Julias uppmärksamhet och drivet att undersöka moderns liv. Vilka erfarenheter hade modern egentligen, då hon nu sitter död, lutad över köksbordkanten?
Det blir en undersökning över tid och rum. Villan gås igenom på minnen och saker som påminner om barndomsupplevelser. Till de traumatiska händelserna i Lilians liv hör att hon fött en dotter som var hjärnskadad vid födseln. Det är ju Julias syster och de har även en annan syster, som är av den duktiga karriäristiska typen. Den hjärnskadade Josefine hamnar så småningom på gruppboende. Hon överraskar alla med sina sånger och sitt oblyga sätt. Hon blir med åren livligare och mer talför än det som läkarens dom utstakat. Julia och Josefin förblir ogifta, medan karriärsystern Marie har man och barn.
Om vi koncentrerar oss på utanpåverket, kamouflaget, och vad som döljer sig därunder, så är det en sak som dominerar. Det är Lilians alkoholism. Hon dricker sig full vid olämpliga tillfällen, till exempel på semesterresor. Men mest är det hemma hon dricker upp vinet och spriten i en alldeles för hög utsträckning. Ett helt rum av tomflaskor återfinnas i samband med moderns död. Det luktar väldigt illa i rummet, som kontrast till den väl städade villan i övrigt och trädgården. Här är det inhyrd personal som anlitats för att hålla fasaden fin, ända in i det sista.
Författaren skriver mycket om läppstift, som hör till kvinnornas sminkande, även Julias. Men jag tycker att Kristin Nord missar faderns roll i kamouflagets värld. Det är han som tjänar ganska bra med pengar, vilket möjliggör Lilians drickande i hemmiljön. Och han gör allt han kan för att dölja familjehemligheten. Han har inget läppstift, utan en prydlig arbetskostym, då han ger sig iväg till kontoret eller reser i affärsangelägenheter. Han älskar sin fru och är inte heller otrogen, om vi får tro berättelsen. Han, Per som han heter, står för det största utanpåverket, även om författaren vill att vi skall känna mer med Julia, hennes systrar och mamma, i deras sminkande.
På slutet av boken avslöjas ytterligare en hemlighet i form av ett brev som dyker upp efter begravningen. Enligt brevet bar Lilian på ytterligare hemligheter. Brevet blir som en cliff-hanger till nästa roman. Det verkar som om Kristin Nord kommit igång och fått lust att skriva fler skönlitterära verk. Språket har hon hittat.
- Ingalill Eriksson
”Lova mig en sak: även om du inte tänker läsa Kristin Nords debutroman Utanpåverket så gå ändå in i närmaste bokhandel för att titta och känna på boken. Bilden här intill gör den inte rättvisa. Även om det inte syns på själva stilen, den kan variera mycket, kunde jag ändå gissa vem som gjort omslaget. Det finns många skickliga formgivare i landet men Sara R Acedo finns i en klass för sig, hon har en alldeles egen förmåga att fånga essensen, den grundläggande själen i en text, och förmedla den i ett omslag. ”Alltid ett hekto kosmetika, Lilian som målade lager på lager med pudrets utslätande effekt. Julia med sina läppstift – en kulör per humör. Fasaden som slutade vid käklinjen, som en smutsrand genom deras släkthistoria.” En kvinnlig familjehistorik om yta, om att desperat försöka upprätthålla fasader, illustreras med grova läppstiftsränder som döljer ett ansikte. Det är intelligent och träffande men det är också innehållet; en berättelse med hög igenkänningsfaktor, även för en manlig läsare, en text som spänner över hela känsloregistret med en hel del humor blandad med sorgligt vemod över hur livet kan gestalta sig.”
- Anders Kapp @kapprakt
Journalisten och singeltjejen Julia 40+ får ett telefonsamtal att hennes mamma Lilian hittats död vid köksbordet i sitt hus. Hon reser från Malmö till Göteborg där hennes storasyster Marie hämtar upp. Tillsammans åker de till huset de växt upp i. Huset stinker av rök. I ett av de stängda rummen är det proppfullt med vinboxar och vinflaskor från golv till tak, tomma! Deras mamma var kedjerökare och alkoholist.
Julia blir kvar i huset för att rensa och städa innan det ska säljas. Huset rensas på minnen.
Marie och Julia har en till syster, Josefin. Hon bor på ett särskilt boende, hon har en funktionsnedsättning med återkommande epileptiska anfall och behöver ständig tillsyn.
I vartannat kapitel får man följa Lilian från barn till vuxen. Lilian vill ha ett bättre liv än sin mamma som sitter krokig över sin symaskin och syr kläder till bättre bemedlade kvinnor i området.
Viktigt för Lilian är att vara perfekt sminkad, vara smal och ha fina kläder. Hon träffar Per som läser på universitetet och ska bli något. Han är storvuxen och har snälla ögon. De blir ett par, gifter sig och får tre barn, Marie, Josefin och Julia.
Lilian kämpar för att hålla fasaden utåt. För att hon ska orka börjar hon att dricka först i smyg för att upprätthålla fasaden ”Utanpåverket”. Per förstår vad hon utsätter sig och familjen för, han städar undan efter henne, håller upp hennes hår när hon kräks. Mörklägger.
En mycket välskriven roman, ett fint språk, en bok om ensamhet och hur man präglas av sin uppväxt.
- Monica Gullman
Fler recensioner
”En varm och vemodig modersskildring”, Borås Tidning, Cecilia Köljing
”Kristin Nord vet allt om fasader som rämnar”, Gefle Dagblad, Kristian Ekenberg
”Kristin Nords debut ”Utanpåverket” är stark och brännande. /…/ Romanen är en omsorgsfull beskrivning av ett sorgligt och tragiskt liv. Debutanten Kristin Nord låter berättelsen stegras efterhand, bli allt svartare och alltmer brännande.” Dagens Nyheter, Maria Schottenius
”Prologen innehåller en bild så välfunnen att jag blir på gott humör av Kristin Nords debutroman redan på den allra första sidan. (…) Det är enkelt, osentimentalt, men innerligt.”, Sydsvenskan, Therese Eriksson
”Journalisten Kristin Nord debuterar med en alldeles perfekt roman.”, Göteborgs-Posten, Martina Montelius
