När högsäsongen på Gotland står för dörren hittas en kvinna mördad i Lummelundagrottan. Kvällen före hade hon deltagit i en mörkertur i grottan. Hur kunde mördaren slå till under turen? Kommissarie Knutas leder utredningen och fallet visar sig ha kopplingar till ett grottmysterium i Norrland många år tidigare. Den höggravida Karin ger sig dit på eget bevåg och hamnar mitt i ett livsfarligt drama.

Recension

Aha, ska Mari Jungstedt ge sig på en av de mesta klassiska deckargåtorna, titeln Det slutna rummet tyder i alla fall på det. Gissar du det så gissar du fel, detta handlar inte om något obegripligt mysterium där någon mördats i ett helt slutet rum, detta slutna rum är av en helt annan karaktär. En annan rimlig fråga är om det verkligen är vettigt att läsa sjuttonde delen i en serie, efter så lång tid måste den väl vara rätt trött? Fel igen, utöver den skicklighet som erfarenheten ger tror jag att författaren håller uppe sin smittande berättarglädje genom att hela tiden grotta ner sig i nya teman, den här gången väldigt bokstavligt i just grottor, grottforskning, speleologi. Eftersom serien huvudsakligen utspelar sig på Gotland har Lummelundagrottan naturligtvis en viktig roll men inte bara den; viktiga händelser utspelar sig också vid Ankarvattnet i nordvästligaste Jämtland och Korallgrottan, landet längsta som upptäcktes så sent som 1985. I maj 2007 reser en skolklass dit från Stockholm; mellanstadiet är snart slut och omtyckta läraren Bosse Eriksson vill ge sina elever en speciell upplevelse innan de ska vidare till högstadiet. Men det blir en katastrof, eleven Josefin Hammar dör i grottan; utredningen landar i att det var en olycka. Elvira är rätt bakfull när hon den här försommarmorgonen i berättelsens nutid kör till jobbet; hon är sen men är ändå på plats vid tio när hon ska guida dagens första grupp genom Lummelundagrottan. Turen avbryts abrupt när de hittar en död kvinna i grottan. Och det här är definitivt ingen olycka.

Fortsätt läsa Anders Kapps recension genom att klicka här.