Betty, Betty! det har varit en lång väntan på att få läsa mer om den handlingskraftiga hälsingestintan och hennes liv i den stora huvudstaden.

Varför betyder då den här serien så mycket för mig? Ja, det är en fråga som jag ställt mig många gånger och svaren är flera. Jag är uppvuxen bland Hälsinglands höga berg och gröna skogar och jag kan fortfarande tala hälsingemål. Mitt intresse för den äldre kokkonsten är stor och jag vet precis som Betty att ostkaka skall serveras med saftsås och inte med grädde och sylt. Min nu 90-åriga mammas berättelser från kriget och efterkrigstiden har också påverkat mig och öppnat upp ett intresse för de här historiska romanerna från en tid när båda mina föräldrar växte upp. Men mest av allt är det Betty. Vår relation är lite komplicerad för hennes nyanser av känslor är fler än jag har ord för. Hon är en kvinnlig förkämpe som det är enkelt att tycka om men som inte alltid är lätt att identifiera sig med. Hennes handlingar kommer från hjärtat, men inte alltid relevanta. Katarina Widholm har på ett skickligt sätt skapat en genuin personlighet, en kraftfull och svag medmänniska som också ger ambivalens och förvirring hos mig som läsare. Det är precis det här svårgripbara men ändå vardagliga och mänskliga som jag älskar hos en boks huvudperson. En litterär upplevelse som dröjer sig kvar.

Del 1: Räkna hjärtslag
Betty Lind är uppvuxen i Hudiksvall och 1937 tar hon som 17-åring plats hos doktorsfamiljen Molander på Jungfrugatan i stora huvudstaden. På tåget ner till Stockholm träffar hon universitetslektor Martin Fischer och efter det blir ingenting riktigt som hon tänkt sig. De upptäcker att de båda har en passion för böcker, men efter mötet på tåget delar de också ett stort intresse för varandra.

Livet som hembiträde hos doktor Molander och hans doktorinna blir inte lätt. Kraven på en 17-åring är stora, men med hjälp av sin nyfunna vän Viola löser hon de flesta uppgifterna i den stora våningen. Genom att läsa böcker och kärleksfulla brev från sin stora kärlek, står hon ut med det hårda livet. När breven från Martin Fischer plötsligt uteblir, krossas hennes framtidsdrömmar och hon tvingas till ett livsavgörande beslut.

Del 2: Värma händer ´
Året är 1942 och vi får följa Betty som nu gift sig, blivit mamma till lilla Martina och arbetar på ett bokförlag. Äktenskapet med Carl-Axel Molander har inte blivit det hon hoppats på och hans ständiga behov av pengar blir ett oroande problem som påverkar hela familjens ekonomi. Här finns onkel Mauritz, doktorsparet Molander och Bettys bästa vän Viola. Vännen Birger har gift sig och bildat familj, men den lite krasslige journalisten Olof Morin har svårare att hitta sin plats i livet. Martin Fisher, Martinas judiske far tar endast ett ekonomiskt ansvar för sitt barn men Bettys känslor för sin första och stora kärlek gör sig ständigt påminda.

När jag lämnar Betty i den andra bokens avslutande kapitel har hon blivit änka och planerar för ett nyårsfirande med sin vän Olof Morin. Kriget fortgår ännu och det är långt till freden i september 1945.

Del 3: Käraste Vänner
I den tredje boken i serien om Betty är kriget slut. Året är 1949 och den handlingskraftiga före detta hembiträdet från Hudiksvall har hunnit fira sina trettio år, gifta om sig med vännen Olof Morin och utökat familjen med sonen Anders. Arbetet på förlaget och bokhandeln tar tid och ork men Betty är fortfarande både ung och viljestark. Hon tar körkort, köper bil och tar med familjen på semester till den vackra Hasselasjön vid Älvåsens fot i barndomslandskapet Hälsingland.

Dagarna som går kallas livet och även om Betty nu lever i ordnade förhållanden så är livet inte enkelt. Martinas far, Martin Fisher börjar plötsligt visa sitt intresse för dotterns sångbegåvning och ordnar ett möte med en skicklig dansk operasångare på Kungliga Operan. Martina vet inget om deras släktskap men blir överlycklig. Bettys man Olof visar mindre glädje och Fischers uppdykande blir till en tagg i deras äktenskap. När bokhandeln och förlagets siffror börjar sjunka och hon anar en svag doft av kvinnlig parfym hos maken, hopar sig orosmolnen. När också den bortskämde brodern Pelle ställer till det för sig, mostern i Hudiksvall blir allt sämre och bästa vännen Viola tar avstånd, tappar den annars så strukturerade Betty kontrollen över det liv hon byggt upp kring sig själv och sin familj. Med sin starka vilja försöker hon på bästa sätt styra upp sitt och andras liv vilket inte alltid lyckas. När kärlek och vänskap prövas tar livet ett djupt andetag.

Jag var lite osäker i boken första del om Katarina Widholm ännu en gång lyckats förmedla miljöer, karaktärer och kläder på samma målande och tidsenliga sätt som i det två tidigare böckerna. Jag behövde komma en bit in i handlingen innan jag visste svaret men när jag väl visste det så höll den positiva känslan sig kvar hela vägen till bokens slut.

Språket är fortfarande välskrivet och relevant för den tid som handlingen utspelar sig i och det är många ord som fångar mitt intresse lite extra. Betty bakar hastbullar och jag minns min pappas stök i köket och de snabbakade bröden som hos oss gick under namnet ”busbullar”. Precis som för Martina så hette våra ungdomsfester ”hippor” men det var en bit in på 60-talet. Däremot minns jag ingen dryck med namnet kobbel, men anar att den inte ligger långt ifrån den bål som jag blandade till mina egna barn långt in på 90-talet. Så ordet ”pappersballerina” som Olof Morin så vackert och fyndigt kallar sin Betty. Jag hade naturligtvis läst mer om familjens campingturer till Hassela och om Bettys utforskande i köket men fritid och köksarbete kräver ork och allt har sin tid. 

Många har redan läst ”böckerna om Betty” men har du inte gjort det så har du en intressant bokhöst framför dig. Läs den då i rätt ordning och följ det unga hembiträdet som under seriens gång utvecklas till en kvinna med livserfarenhet och en hel del skinn på näsan. Katarina Widholm har lovat fyra böcker i serien där vi får följa Betty från 1937 och fram mot 1957. Bettys liv i sorg och glädje.

Det här är bra böcker för en bokcirkel. Böckerna passar flera generationer, oavsett ålder så har vi säkert alla en relation till någon som var med strax före, under eller efter kriget Här finns flera ämnen som känns viktiga att lyfta över generationsgränserna. Det här var långt före metoo, men inom alla slutna rum dolde sig en skrämmande kvinnosyn. Tjänstefolkets utsatthet var stor och jag kan inte låta bli att skrämmas av doktorns förkärlek till de blåögda, synen på homosexuella och på de kvinnor som råkat i olycka.

Här finns mina recensioner av de tidigare böckerna Räkna hjärtslag och Värma händer.

Maud Granholm
Basilicablogg