På våra resor till Paris är ett besök på bokhandeln Shakespeare and Company obligatoriskt. Tvärs över Seine ligger katedralen Notre Dame, som är renoverad efter branden för några år sedan. Numera har bokhandeln även ett litet trevligt café i en angränsande del av byggnaden.

Livet kring en bokhandel i Paris

I Sylvia Beachs pittoreska bokhandel på vänstra sidan om Seine träffades 1920-talets kulturelit. Många av dåtidens författare flyttade till det lagom osedliga och öppenhjärtiga Paris.

Sylvia Beach öppnade sin legendariska bokhandel med vidhängande biblioteket Shakespeare and Company 1919. En anledning till att bokhandeln kom till var hennes bekantskap med Adrienne Monnier som på den tiden redan var en etablerad bokhandlare och förläggare i Paris.

”Det var en pittoresk och trivsam lokal på en tvärgata till rue de l’Odéon. Svarta och vita serbiska mattor låg på trägolvet, möblerna var antika. På väggarna hängde teckningar av Blake och porträtt av Edgar Allan Poe, Walt Whitman och Oscar Wilde.” (Ur boken Gertrude och Alice av Diana Souhami.)

Shakespeare and Company blev snabbt ett ställe som dåtidens författare, konstnärer och musiker drogs till, både för den trevliga atmosfären och det personliga bemötandet av Sylvia Beach. I bokhandeln fanns främst engelskspråkig litteratur och amerikanska litterära tidskrifter till försäljning. För att få in lite inkomster utöver bokförsäljning lånade hon även ut böcker mot en årsavgift.

Många författare från USA och England fanns i Paris vid den här tiden. De drogs hit för den öppna attitydens skull. I hemländerna fick man akta sig för att skriva något som kunde betraktas som osedligt.

Sylvia Beach nämner själv i sin bok Shakespeare and Company hur hon fick många kunder på grund av inskränkningar i tryckfriheten på andra sidan Atlanten: ”tjugotalets alla pilgrimer for över havet för att bosätta sig i Paris och kolonisera vänstra Seinestranden”. Bokhandeln blev en klubb för många och ett postkontor för alla som saknade fast adress. Men i första hand var det en kulturell mötesplats för såväl inhemska som utländska författare.

Det lyssnades på uppläsningar av texter och nykomponerad musik samt diskuterades litteratur. Ernest Hemingway var en flitig besökare och en mycket god vän med Sylvia Beach. I sin bok En fest för livet har han beskrivit sitt liv i Paris och mötet med henne.

Poeten Robert McAlmon var en annan entusiastisk medlem i bokhandeln som såg som sin livsuppgift att lotsa dit alla nyanlända kollegor från när och fjärran. En författare som också snabbt hittade till detta inneställe var Ezra Pound, en av modernismens ledarfigurer vid den här tiden.

Ezra Pound, i motsats till andra, lär däremot aldrig ha pratat om sina eller andras böcker med Sylvia Beach utan endast om snickerier. Han var nämligen en mycket skicklig snickare, konstaterade hon efter ett besök i Ezra Pounds ateljé.

Till de tidiga besökarna hörde också två damer. Nedanstående utdrag kommer från boken Shakespeare and Company.

”Det dröjde inte länge efter det att jag öppnat bokhandeln förrän två kvinnor kom promenerande på Rue Dupuytren. Den ena hade vackra anletsdrag, var kraftig och bar en lång mantel och på huvudet en mycket klädsam stråhatt. Hon följdes av en slank, mörk och egensinnig kvinna: hon såg ut som en zigenare. Det var Gertrude Stein och Alice B Toklas”.

Gertrude Stein, amerikansk författare och konstsamlare, blev en av Sylvias Beachs vänner. Det var Sylvia Beach som lotsade författare till Gertrude Steins omtalade salong. Där förde värdinnan djupsinniga samtal med sina författarkollegor.

Hon lär dock ha pratat mest om sitt eget författarskap. Alice B Toklas underhöll författarnas fruar vid dessa tillfällen, som absolut inte fick lägga sig i samtalen. Hennes roll i övrigt var som käresta, sekreterare och hushållerska åt Gertrude Stein.

Efter Gertrudes Steins död skrev Alice B Toklas boken Alice B Toklas kokbok, som kom ut 1954. Boken innehåller ungefär 400 recept och många anekdoter från deras gemensamma liv. Den är mycket underhållande läsning; vad sägs om att laga ”abborre för Picasso”.

Gertrude Stein å sin sida ville uttrycka samma sak i litteraturen som Pablo Picasso uttryckte i konsten. Hur hon lyckades med det får ni själva avgöra genom att läsa hennes romaner. Några axplock är Ömma knappar och Ida: en roman. Hon skrev också Alice B Toklas självbiografi och Allas självbiografi. Jag lovar att ni kommer att få dra på mungiporna då och då vid denna läsning.

Några andra författare som gärna släntrade in på Sylvia Beachs inneställe var Scott och Zelda Fitzgerald, Sherwood Anderson, Djuna Barnes och T.S. Eliot. Men den mest ryktbare medlemmen i bokhandeln var James Joyce.

Det var sommaren 1920 som första mötet mellan Sylvia Beach och James Joyce ägde rum i poeten Spires lägenhet på rue du Bois de Boulogne. Hon skriver att hon blev genast betagen av denne man. ”Darrande sade jag: ’Är detta den store James Joyce’? ’James Joyce’ svarade han. ’Rätt och slätt’.”

Redan dagen därpå kom James Joyce till bokhandeln. Sylvia Beach berättar ingående och med humor om alla turer kring utgivningen av James Joyce bok Odysseus, ett av 1900-talets mest betydelsefulla litterära verk som hon tog sig an trots brist på pengar och erfarenhet som förläggare.

Bokhandeln låg först på 8 rue Dupuytren men flyttades i maj 1921 till 12 rue de l’Odéon där den fanns fram till december 1941 då den stängdes. Sylvia Beach greps av tyskarna och fick sitta sex månader i interneringsläger. Bakgrunden till gripandet var att hon vägrade att sälja sitt sista exemplar av James Joyce bok Finnegans wake till en tysk officer.

1951 öppnades Shakespeare and Company i ny tappning av amerikanen George Whitman på adress 37 rue de la Bucherie. Titta in om ni har vägarna förbi Paris!

Agneta Öberg
Ersboda bibliotek