”Började det med Elake herr P? Med bitska fröken Z? Eller med kyliga fru C?”

Psykologen Christel har fått en ny patient. Molly Andersson 16 år. Det är åtminstone vad som står i papperen. Men Molly hävdar att Molly är ett hundnamn och vill hellre bli kallad Zadie Moonbeam. Anledningen till att hon har hamnat hos Christel är att hennes föräldrar, vars våld och missbruk har tvingat henne ut och in i olika fosterhem under hela uppväxten, äntligen är ute ur bilden. Nu kan hon få en egen lägenhet, under förutsättning att hon bedöms vara mogen för det. Och den som ska bedöma det är Christel.

Christel känner ett slags släktskap med Zadie, men tampas samtidigt med egna problem. Hon har diagnosticerats med Parkinsons sjukdom, men vill inte gärna erkänna det ens för sig själv eller sin bästa vän, kusinen Lisbeth, som numera är pensionerad efter ett helt liv som förlossningsläkare. Ett av de barn Lisbeth hjälpt till världen är Zadie Moonbeam. Så en dag får Christel veta att Lisbeth har fått ett anonymt brev. Det är mycket skrämmande.

I sin nya roman Svalors flykt ställer Majgull Axelsson frågor om medmänsklighet, skuld och ansvar, om myndigheters inverkan på våra liv, men också om kroppens förhållande till medvetandet och om rätten att få leva sitt liv och att ta makten över sitt öde.

Författaren

Majgull Axelsson är journalist och författare. Född i Landskrona men uppväxt i Nässjö. Som journalist har hon huvudsakligen ägnat sig åt handelspolitik och arbetsmarknad.

Majgull Axelsson har skrivit flera dokumentära böcker om tredje världen. Den första var Våra minsta bröder (1986), en bok som beskriver vår tids barnarbete. Tre år senare utkom Rosario är död, en dokumentärroman som skildrar barnprostitutionen i Filippinerna, och 1991 kom reportageboken om gatubarnen i Latinamerika, Dom dödar oss.

1994 begick hon sin mycket uppmärksammade skönlitterära debut med romanen Långt borta från Nifelheim. Hennes stora genombrott kom 1997 med Aprilhäxan som belönades med Augustpriset. Bland hennes övriga titlar hittar man Slumpvandring, Den jag aldrig var (utgivna på Prisma) och Is och vatten, vatten och is (utgiven av Norstedts). Hennes första roman på Brombergs var Moderspassion. Efter den följde Jag heter inte Miriam som blev en stor succé, och sedan Ditt liv och mitt som även den fick ett varmt mottagande.

Recensioner

Anders Kapp har läst och skriver i sin recension, ”Urstark thriller om utsatta barn”.

”Åren hade slipat ner hennes vassa kanter.” Är det verkligen så? Ibland förknippas ungdom med det stormande radikala, de unga arga, det obstinata, det taggiga som slipas av med åren, en generalisering som liksom de flesta knappast är sann. Visst finns det de som åldras till passiva amöbor framför Bingolotto men nog finns det lika många passiva unga klistrade framför skärmar med lika ointressant innehåll. En vars kanter aldrig slipas av är Majgull Axelsson vars texter alltid bärs av en vrede över hur de mest utsatta i tillvaron behandlas, den här gången blir det med Svalors flykt närmast en renodlad thriller som med utgångspunkt i verkligheten bygger urstark fiktion om utsatta barn och unga. Att Zadie Moonbeam (Molly Andersson i folkbokföringen) snart ska fylla sjutton är ett underverk, ett under som hon skapat alldeles själv, någon hjälp har hon knappast fått, tvärtom. Hennes lillebror Mio klarade sig inte, han blev bara fyra år innan han dödades av de missbrukande föräldrarna sedan ”rättvisan” tvingat barnen dit från ett fungerande fosterhem. Delvis inspirerad av det verkliga fallet när treåriga Esmeralda ”Lilla hjärtat” Gustafsson hittades död i sin bostad i Norrköping i januari 2020 skapar författaren sin egen berättelse som utspelar sig i samma stad. Fantastisk läsning! Kanske dags för ett nytt Augustpris?

Läs hela recensionen här.