Tilldelad Augustpriset 2023, i den facklitterära klassen

Anders Zorn var inte bara målarfursten i Mora som blev rik på att måla kullor och badande kvinnor, inte heller enbart magikern som med sin pensel trollade fram ljusreflexer och frasande tyger. Zorn var också en tidens man, en internationell entreprenör, en av världens mest eftersökta porträttmålare. I en biografi byggd på ett omfattande källmaterial tecknar Per Svensson ett porträtt i helfigur av Sveriges mest kände konstnär, bortom myterna och schablonerna, från Mora till London, från Dalarö till Paris och Chicago. Berättelsen om Zorn är berättelsen om en virtuos konstnär som erövrade världen men till sist förlorade sin själ.

Recension

I slutet av denna biografi finns några sidor med data om Anders Zorns liv och verk i kronologisk ordning. Han föddes den 18 februari 1860 och dog den 22 augusti 1920, 60 år gammal. De otaliga målarresorna nämns, liksom giftermål och föräldrarnas status. Modern, mycket älskad av Anders, dog samma år som han själv, strax före i tid.

Det har tidigare skrivits flera biografier över den svenske nationalmålaren Zorn. Konstböcker har givits ut, där konsten skildrats. Men med den här boken vill Per Svensson göra något nytt och författaren belönas med Augustpriset 2023 för bästa fackbok. Svensson vill borra lite djupare och avslöja konstnärens specifika drag, som inte alltid är så smickrande. Och han vill föra in fakta om den epok som Zorn levde i, med rikedom, kungligheter och glaumor.

Av någon anledning döps bokens kapitel efter astrologiska stjärntecken. Kapitelrubrikerna är i tur och ordning Vattumannen, Tvillingarna, Jungfrun, Stenbocken, Vågen, Fiskarna, Lejonet, Kräftan, Skorpionen och Oxen. Det är svårt att se alla sambanden. Ett undantag är den klara kopplingen i det avslutande kapitlet, som heter ”Oxen”. I slutet av sitt liv har Anders Zorn förvandlats till en oxe, en kastrerad tjur. Han lider av könssjukdomar och andra besvär och läkaren har avrått honom från att leva ett vilt liv med sprit varje dag. Han måste sluta med att leva i sus och dus, som han varit van att göra under tidigare delar av livet.

Anders Zorn har hyllats och umgåtts med kungligheter och verkligen varit uppskattad för sin konst, detta även internationellt. Hans nakna kullor blev vida kända. Zorn fotade, etsade, målade i olja och akvarell. Och ofta var motivet nakna kvinnor, ibland i pornografiska poser i en ateljé enligt Svensson. Ett annat känt motiv är kullorna som badar nakna i typiskt svensk naturmiljö. Det oskuldsfulla blandades med det utmanande och sexuella begäret, både hos Zorn själv och hos publiken.

Men i slutet av sitt liv blev Zorn alltmer missmodig och han kunde få vredesutbrott, vilket även hans fru Emma vittnar om. Men som sagt, under den allra sista tiden sitter han där som en ”oxe”. En vän till honom ser den store konstnären sitta i en båt med en statyett i handen. Statyetten föreställer en ung kvinna som bär en trasig kruka och Zorn har döpt verket till Den sönderslagna krukan. Friskt vatten kan inte längre rymmas i krukan, utan har sipprat ut.

Per Svensson har vunnit pris för sin Zorn-biografi och vi som läsare kan känna en beundran inför hans facklitterära bok. Det är dock svårt att få en nationalromantisk känsla och stolthet som konstnär eller svensk medborgare efter läsningen. Det är mer av vämjelse som stannar kvar hos mig. Den som tycker om skandaler och upprörande reportage kring kändisar får dock en riktig fyllig och troligen sann bild av Anders Zorn.

Sundsvall den 1 februari 2024

Ingalill Eriksson